Bandinstabilitet i knät

Medfödda eller förvärvade faktorer kan orsaka svaghet i ligamenten (laxitet). Detta leder ofta till instabilitet i lederna. Ett trasigt ligament kan till och med leda till att en led förlorar sin stabilitet helt och hållet.

Knäinstabiliteten beror på medfödd eller förvärvad svaghet i ledbanden, som även kan omfatta andra stabiliserande strukturer (exempelvis ledkapseln, ledbrosk, menisker och muskulära strukturer). Detta kan leda till betydande instabilitet i knäleden.
Knäinstabilitet kännetecknas generellt av antalet drabbade ledbandsstrukturer. Ju fler ledband som drabbats, desto instabilare är knäleden. Om korsbanden har drabbats blir ofta underbenet instabilare genom att det lättare kan förflyttas framåt och bakåt i leden. Vid komplexare knäinstabilitet är orsaken ofta en kombination av drabbade strukturer, exempelvis laxitet i inre korsband, laterala ledband, en slak knäledskapsel och/eller skador i meniskerna.

Instabilitet i knäet kan orsaka en känsla av upplevd eller verklig instabilitet, smärta och irritation. På lång sikt uppstår ofta en artros, alltså en förstärkt nedbrytning av ledbrosket i leden. Initialt kan instabiliteten yttra sig i form av osäkerhet när man går eller smärta när mer vikt läggs på leden. Kliniska tester kan utesluta eller fastställa en knäinstabilitet.

Om knäinstabilitet bekräftas med kliniska tester genomförs vanligen fler undersökningar vid smärtsam instabilitet med eller utan begränsningar i rörelseförmågan. Det omfattar bland annat jämförande benlängdsmätningar, undersökning av bäckenstatus och ledspecifika undersökningar med bland annat röntgen- och MRT-avbildningar.

Behandlingen anpassas till instabilitetens orsak och allvarlighetsgrad och kan vara konservativ, d.v.s. utföras utan operationer eller ingrepp. En konservativ behandling utgörs i första hand av fysioterapi och stabiliserande ortoser.