Ryggsmärta

Ryggsmärta har ofta fysiska (organiska) och/eller psykosomatiska orsaker tillsammans med felställningar och olämpliga biomekaniska påfrestningar. Möjliga orsaker är bland annat:

• skador som frakturer på en kotkropp, förskjutning av en kotkropp eller avslitning av en nervrot.

• inflammation

• avnötning (degeneration). Här finns bland annat diagnoser som artros, osteoporos, Bechterews sjukdom, diskbråck, instabilitet i ryggraden, muskelobalans eller olika benlängd som leder till felaktig hållning.
  I 90 procent av alla fall av ryggsmärta hittas inga särskilda orsaker. Röntgenbilder eller magnetresonanstomografi används för att ställa en diagnos.

Vid ryggsmärta skiljer man mellan radikulär smärta, då en nervrot till exempel irriteras av ett diskbråck, och pseudoradikulär smärta. I den sistnämnda orsakas ryggsmärtan av förändringar i de små lederna i ryggraden.

Andra möjliga och utmärkande egenskaper inkluderar:

• Lumbago: ryggskott, ryggsmärta som uppstår plötsligt

• kronisk ryggsmärta – ryggsmärta som har pågått i över tre månader,

• smärta i nedre delen av ryggen och utstrålande smärta i benen,

• förlorad kontroll över benfunktioner,

• försämrad blåsfunktion.

60 till 70 % av alla kvinnor mellan 30 och 60 år lider av ryggsmärta och bland männen är siffran högre, mellan 65 till 80 %. Över 75 % av all ryggsmärta uppstår i ländryggsområdet. Ryggsmärta är den näst vanligaste anledningen till sjukhusvistelser. Det är den främsta orsaken till sjukhusvård som omfattas av pensionsförsäkringen för invaliditet och arbetsoförmåga. Nästan 50 procent av alla ansökningar om förtidspension handlar om ryggsmärtor. I Tyskland behandlas 31 miljoner fall av ryggsmärtor varje år. I 87,5 % av fallen handlar det om akuta besvär, 12,5 % är kroniska. I Tyskland uppskattar man att kostnaderna orsakade av ryggsmärtor uppgår till omkring 49 miljarder euro. Behandling och rehabilitering av drabbade personer ses därför inte bara som en viktig medicinsk uppgift, utan också som en nationalekonomisk uppgift.

Behandlingen beror på orsaken till symtomen och börjar ofta med traditionella metoder, d.v.s. utan operation. Operation utförs endast i sällsynta fall. Prognosen är god för de flesta personer med ryggsmärtor. I mer än hälften av fallen försvinner smärtan inom en vecka. Efter två veckor har cirka 80 procent av fallen till stor del återhämtat sig tack vare lämplig behandling med smärtbehandling, ortopedtekniska hjälpmedel som ryggortoser/stöd och sjukgymnastik. Riktlinjerna från de ortopediska yrkesföreningarna och den tyska läkarföreningens läkemedelskommission betonar att endast de åtgärder som innefattar patientens aktiva medverkan (t.ex. aktiv sjukgymnastik, användning av funktionella ortoser, ryggvänliga aktiviteter på arbetet osv.) är fördelaktiga på lång sikt.