Förslitning i ryggraden

Betydande förslitning och nedbrytning av kotsegmentens strukturer och deras funktion kallas för degenerativ ryggradssjukdom.

Orsakerna beror huvudsakligen på ålder och yttre faktorer. Exempelvis kan många års tungt kroppsarbete leda till slitagerelaterade förändringar av ryggraden. Slitaget påverkas också av personens fysionomi, idrottsaktiviteter med olika intensitet, rökning och övervikt. Besvären kan utvecklas gradvis över flera år.
De 24 ryggkotorna som utgör den mänskliga ryggraden, samt de mellanliggande diskarna är indelade i 3 avsnitt: halsryggraden (7 kotor), bröstryggraden (12 kotor) och ländryggraden (5 kotor). Kotsegmentet är ryggradens minsta funktionella enhet. Det består av disken och intilliggande ryggkotor, respektive fasettleder och tillhörande ledband. Det fjärde avsnittet är korsbenet som består av redan förbenade segment.
De första tecknen på slitage uppstår vanligen i disken. Disken saknar blodkärl och tillförs näring indirekt genom diffusion. Hur väl det fungerar beror på ärftliga och yttre faktorer. På grund av hög belastning av ryggraden, exempelvis genom långvarigt fysiskt arbete, sittande arbete utan avbrott, felbelastningar eller medfödda felställningar kan den viktiga kontinuerliga näringstillförseln till disken bli otillräcklig. Genom detta minskar diskens förmåga att binda vatten. Diskens tjocklek minskar.
När disken blir tunnare uppstår gradvis en instabilitet i ryggraden, och funktionen hos vissa nerver kan bli begränsade. Därefter försöker kroppen att hjälpa sig själv genom att bilda mer benvävnad i kotorna i syfte att stabilisera ryggraden. Ofta misslyckas det, vilket leder till slitage i de små fasettlederna. Dessa degenerativa förändringar leder enskilt eller tillsammans till smärta och/eller funktionsbortfall hos de områden som försörjs av segmenten.

Läkaren fastslår om en degeneration föreligger genom en ingående anamnes och undersökning, ofta med hjälp av bildtagning.

Läkaren fastslår om det rör sig om diagnosen ryggradsdegeneration efter att ha gjort en ingående anamnes (sjukdomshistoria), ofta med hjälp av bilddiagnostik.

Symptomen på degenerativ ryggradssjukdom utvecklas vanligtvis under en längre tidsperiod och visar sig i form av utbredd eller akut smärta. Ryggens rörlighet är nedsatt och inflammatorisk reaktion i kotlederna är vanlig. Känsel och/eller motoriska funktioner kan också rubbas, ibland till den grad att individen får felaktiga känsloförnimmelser och tecken på förlamning på grund av förträngning av de förgrenade nervbanorna. Svårighetsgraden av begränsningarna varierar och sträcker sig från en mindre försämring av finmotoriken till fullständig, slapp förlamning av vissa muskelgrupper. Blås- och rektalkontrollen är nedsatt i sällsynta fall.
Ryggmärgskanalen kan bli förträngd med stigande ålder på grund av år av slitage samt förtjockning av lederna. Detta kan visa sig i så kallade osteofyter och ossifiering i området kring ryggraden och kan leda till ankylos av kotlederna på grund av bentillväxt på leden som orsakas av förslitning.

Beroende på svårighetsgraden består behandlingen till en början vanligtvis av fysioterapi och ortoser. I många fall ges även läkemedel.
En operation övervägs om det finns en nedsättning av motorisk funktion och/eller känsel.
Ryggortoser används i vanlig terapi för att avlasta det drabbade området i ryggen samt vid postoperativ uppföljningsbehandling.
De illustrerade produkterna utgör exempel på behandlingar. Många olika faktorer avgör om en produkt faktiskt är lämplig för dig och om du kan dra full nytta av produktens funktionalitet. Viktiga aspekter är bland annat ditt fysiska tillstånd, din kondition och en detaljerad läkarundersökning. Din läkare eller O&P-specialist avgör också vilken behandling som är lämpligast för dig. Vi är här för att stödja dig.