Efter benamputationen
Läs på om stumpläkning, fantomsmärta, de första övningarna efter amputationen och efterföljande protesförsörjning.
Läs på om stumpläkning, fantomsmärta, de första övningarna efter amputationen och efterföljande protesförsörjning.
Vad väntar efter amputationen?
Efter benamputationen ställer du dig säkert frågan: Hur går jag vidare nu? Direkt efter amputationen har först och främst din återhämtning och också läkningen av stumpen högsta prioritet. Båda är viktiga för att du snabbt kunna påbörja rehabiliteringen och efterföljande protesförsörjning.
För att påbörja rehabiliteringen
ska du vara helt eller nästan smärtfri i stumpen,
ska stumpen tåla belastning,
ska svullnaderna med vätskeansamlingar ha minskat och stabiliserats,
ska du kunna röra stumpen väl i alla riktningar.
Vid vilken tidpunkt du har kommit så långt beror helt på din personliga situation. Läkningen går alltid bättre om du medverkar aktivt. Det kräver ofta tålamod och stor uthållighet, men det lönar sig. Ju rörligare du är när du påbörjar rehabiliteringen, desto snabbare kan du försörjas med en protes.
Förbered stumpen för protesanvändning
Att din stump läker efter benamputationen är själva grunden för den efterföljande protesförsörjningen och därför särskilt viktigt. På sjukhuset övervakar och kontrollerar den behandlande vårdpersonalen löpande läkningen och sköter den dagliga behandlingen av stumpen. Utöver sårvård får du bland annat ödem- och kompressionsbehandling. Dessutom desensibiliseras huden och dina ärr vårdas.
Läkning av stumpen
Stumpsmärta
Olika slags smärta kan förekomma i stumpen efter en amputation. Det kan handla om smärta i skelettet, såret, nervtrådarna eller fantomsmärta. Varje smärta behandlas utifrån dess orsak. Det finns olika behandlingsmöjligheter som medicinering, behandling med värme/kyla eller förband att välja mellan. Din specialistläkare och/eller din smärtterapeut hjälper dig att välja rätt.
Sårläkning
När du vaknar upp ur narkosen har ditt ben i regel redan försörjts med ett förband av lätta bindor, från vilket en liten slang kommer ut. Den här slangen lades in i såret under operationen så att sårvätska och blod kan rinna ut. Detta så kallade dränage tas bort igen under läkningen. Den första läkningsfasen är i regel fullbordad inom de första fjorton dagarna när såret har slutit sig. Därefter förstärks bindvävscellerna och omvandlas till specifik bindväv. Även om ärret ser ut att ha läkt bra och endast ärrvävnadens färg förändras lätt, tar det ännu betydligt längre tid för att ärret att läka helt. Det kan ta upp till ett och ett halvt år innan det har läkt helt. Hur länge sårläkningsprocessen tar beror på den individuella kroppskonstitutionen.
Ödembehandling
Efter operationen svullnar vanligen stumpens vävnad. Denna svullnad (ödem) är en helt normal reaktion på operationen. Svullnaden går i vanliga fall tillbaka efter ungefär en vecka. Tills stygnen tas bort läggs bara ett löst sårförband. Stumpen får först inte utsättas för tryck.
För att bedöma tillbakagången av svullnaden bör stumpens omkrets mätas regelbundet. Vid mätningen ska alltid samma mätpunkter användas och resultatet antecknas på måttblad. Om det inte görs är resultaten inte jämförbara och det går inte att identifiera om svullnaden avtar.
Kompressionsbehandling
Tidig kompressionsbehandling
Efter operationen får du ett sårförband som byts ut med jämna mellanrum. Därefter börjar kompressionsbehandlingen, till exempel med ett kompressionsförband. Den behandlande läkaren bestämmer den exakta tidpunkten. Syftet med den här behandlingen är att minska stumpödemet och förbereda stumpen för din senare protes. Kompressionen av stumpen bidrar till att optimera anpassningen till din protes. Dessutom främjar kompressionen blodcirkulationen i stumpen. Det leder till minskad smärta och ärret läker bättre.
4 resultat av totalt 9
Orsaker och former av fantomsmärtor samt behandlingsmöjligheter
Många människor drabbas av fantomsmärtor, det vill säga smärta i en extremitet som har amputerats. Expertisen utgår från att upp till 70 procent av alla amputerade drabbas. I de flesta fall är det tillfälligt. Lidandet hos de drabbade är till viss del mycket stort. Det finns olika teorier om orsakerna till fantomsmärtor. I dag finns en rad olika och även lovande möjligheter till behandling. Någon behandling som passar alla lika bra finns tyvärr inte. Här får du information om möjliga orsaker och de olika behandlingsalternativen. Rådgör med vårdpersonalen. Tillsammans med dig försöker de hitta lösningar som förbättrar din situation.
Orsaker till fantomsmärta
Det finns olika teorier om hur fantomsmärtor uppstår. En av de vanligaste är att olika områden i hjärnan är knutna till olika delar av kroppen. Om en kroppsdel saknas och inte längre rapporterar till hjärnan tolkar hjärnan det som smärta. En intressant observation är att människor med medfödd missbildning av extremiteter, så kallad dysmeli, sällan drabbas av fantomsmärtor. Det verkar också finnas en slags inlärningseffekt i hjärnan. Även sensitisering verkar spela en viktig roll. Om patienten drabbats av smärtor även före amputationen kan det påverka uppkomsten av fantomsmärtor. Vid valet av behandling behöver man även ta hänsyn till detta.
Olika former av fantomsmärta
Fantomsmärtor är mycket individuella och beror på flera faktorer. De är lika vanliga hos benamputerade som hos armamputerade. Smärtorna kan utlösas eller förstärkas av viss väderlek, kyla eller känslomässig stress, och de kan uppträda bara vid vissa tillfällen eller gradvis öka eller minska eller vara konstanta. Även smärtorna typ, intensitet och natur kan variera. Drabbade personer berättar om dragande och stickande men även brännande och krampaktig smärta.
Fantomsmärtor är inte samma sak som fantomsensationer, det vill säga andra känslor än smärta i den förlorade extremiteten.
Behandlingsmöjligheter vid fantomsmärtor
Efter en amputation kan smärta av olika grad uppträda i stumpen. Viktigt är att skilja stumpsmärtor från fantomsmärtor eftersom de behandlas på olika sätt.
Det finns en mängd behandlingsansatser för båda typerna av smärta. Vid fantomsmärtor rekommenderar vi en kombination av flera olika behandlingar. Det finns inga standardbehandlingar som hjälper alla som drabbas. Många behandlingar pågår också under lång tid och kräver aktiva insatser från den drabbade. Du behöver kanske ha stort tålamod och mycket uthållighet. Men vi kan bara uppmuntra till att prova dig fram, även när det känns tungt. Rådgör alltid med vårdpersonalen. De hjälper dig på bästa sätt med gemensamma krafter. Följande metoder är lämpliga och passar vid behandling av fantomsmärtor efter en amputation
Spegelterapi: Patienten sitter framför en spegel som vinklas så att den återstående, friska extremiteten syns på amputationssidan. Den amputerade extremiteten ser ut att finnas kvar. Den så kallade fantomextremiteten kan nu röras och därmed påverkas målinriktat via den oskadda sidan. Fantomextremiteten kan exempelvis släppa spända och smärtfyllda ställningar och istället hitta en bekvämare position utan smärta genom rörelser i den friska sidan. En jämförbar metod är också att se på fotografier (så kallad lateraliseringsträning) – det är ett sätt att träna upp känslan för höger och vänster.
Sensomotoriska terapier: Nerverna i stumpen stimuleras via huden genom massage med olika material. Det kan också göras med ultraljud, värme eller elektricitet.
Bära en protes eller liner: Hos många drabbade minskar smärtan när de bär en liner eller en protes. Det kan å ena sidan förklaras av den sensoriska stimuleringen, å andra sidan av en föreställning om att kroppsdelen finns kvar – tack vare protesen – och hjärnan får motsvarande återkoppling.
Smärtterapi: Smärtterapeuter är läkare som särskilt specialiserat sig på behandling av smärta. Din läkare sätter dig i förbindelse med en sådan specialist. Det är viktigt att du inte själv försöker medicinera mot smärtan.
Stumpsmärtor
Stumpsmärtor och fantomsmärtor är olika typer av smärta och de behandlas olika. Det är viktigt att du blir grundligt undersökt, så att det är klart ifall det rör sig om fantomsmärtor eller någon annan form av stumpsmärta. Stumpsmärtor kan även uppstå om protesen har dålig passform. Genom medicinska undersökningar kan man fastställa om det finns störande ärrvävnad, smärtsamma stumpneurom, bristfällig mjukdelstäckning eller ett överskott av mjuk vävnad. Dessa smärtorsaker kan åtgärdas på lång sikt genom en anpassning av komponenterna eller ett operativt ingrepp.
Vissa operationstekniker kan också bidra till att minska stumpsmärtan efter amputationen, särskilt sådan som utgår från vissa nerver i stumpen. En förebyggande smärtbehandling ska om möjligt ges redan under operationen med ett lokalt smärtstillande medel eller inledas direkt efter operationen. Det kan förebygga både uppkomst och så kallad kronifiering av smärtor.
Håll igång
Redan medan stumpen läker kan du förbereda dig med utvalda övningar på rehabiliteringscentret. Tala med vårdpersonalen och låt de visa dig ställningar som förhindrar att musklerna eller leden närmast stumpen blir kortare eller stelare när du ligger i sängen, regelbunden andningsgymnastik och lätta rörelse- och mobiliseringsövningar som också stabiliserar hjärtat och blodomloppet. Med dessa åtgärder bidrar du till att du snabbare och med mindre problem kan försörjas med en protes som håller dig rörlig och aktiv.
Var sker rehabiliteringen efter amputation?
Efter din sjukhusvistelse får du oftast fortsatt vård på en rehabiliteringsklinik. Där förbereds du på vardagen med en benprotes.
Din läkare informerar dig om när du behöver komma till en rehabiliteringsklinik och om stationär eller ambulerande rehabilitering rekommenderas. Allt detta är beroende av en rad faktorer, till exempel hur vårdupplägget är där du bor, hur långt du har kommit i läkningen och hur väl du kan förbereda dig hemma.
Vägen till protes
Efter amputationen uppstår många frågor om när och hur du får en protes. Din protes återställer mycket av din rörelseförmåga, hjälper till att förebygga hållningsproblem och förhindrar att ditt friska ben överansträngs. Vårdpersonalen förklarar förloppet fram till försörjningen med en protes.
→ Läs mer om hela processen från amputation till protes.