Hälfraktur

Hälfrakturer uppstår oftast efter stor yttre kraftpåverkan på hälbenet. De vanligaste orsakerna till hälfraktur är fall från hög höjd (omkring 80 %), trafikolyckor (ca 10 %), idrottsskador (8 %) och stressfrakturer (2 %). I 20 % av fallen sker brott på båda sidorna. Även osteoporos kan vara en bakomliggande orsak och hälfraktur är då ett symtom på detta. Hälften av alla hälfrakturer beror på arbetsplats- eller trafikolyckor. Män drabbas fem till åtta gånger oftare än kvinnor, framförallt mellan 35 och 60 år.

Vid hälfrakturer uppstår akut svullnad i främre regionen och ovanför fotleden. Ofta begränsas hela foten av svullnaden och det är vanligt med missfärgningar på grund av blodutgjutning. Fotens rörlighet är begränsad på grund av stark smärta.
I vissa fall slits huden och mjukvävnaden i området kring hälsenan under olyckan. Detta resulterar i en sammansatt fraktur med ökad risk för infektion. Eftersom detta är en akutsituation kräver det omedelbar medicinsk behandling i form av en operation.

När läkaren har skaffat sig en lägesbild genom en detaljerad anamnes och redogörelse av händelseförloppet erhålls ytterligare information genom bildtagning. Då tas röntgenbilder i alla tre planen och en MRT-undersökning görs. En DT (datortomografi) krävs för att hälfrakturen ska kunna klassificeras och en eventuell operation ska kunna planeras.

Om hälfrakturen är ofullständig och inga ledytor har drabbats rekommenderas vanligen en konservativ behandling. Avlastningsortoser hjälper till att förkorta läkningstiden.
En akut hälfraktur behandlas med RICE: Rest (vila), Ice (kyla), Compression (kompression), Elevation (högläge). Smärtstillande läkemedel ordineras, samt aktiv fysioterapi i form av lymfdränage. I möjligaste mån ska detta få ner den kraftiga svullnaden och förbättra rörligheten hos lederna i foten. Hälen ska avlastas i mellan 6 och 12 veckor beroende på fallets art.
Men i många fall är hälfrakturen mer komplex. En hälfraktur opereras alltid om ledytorna har drabbats och separationen är större än 1 mm. Operation sker också ifall den bakre delen av foten har felställts. Det är vanligt med en operation där ett snitt läggs vinkelrätt på utsidan av hälbenet vid det drabbade stället. På grund av de vanligtvis kraftiga mjukdelssvullnaderna sker detta 6 till 10 dagar efter olyckan. Under tiden ska den drabbade foten hållas i högläge och kylas, så att lymfdräneringen minskar svullnaden.
Om det rör sig om ett öppet benbrott tas förstörd vävnad bort under en operation, och leden fixeras med hjälp av utvändiga stag. Under operationen pusslas sedan benbitarna ihop. Hälbenets ställning förbättras och återförs till rätt läge. Så snart hälbenets längd och form har återställts sätts en platta in med skruvar för stabilisering.
Efter operationen placeras benet i en fodrad skena och 2 till 5 dagar senare inleds behandling med fysioterapi. Belastning undviks emellertid vanligtvis i minst 8 till 12 veckor, beroende på frakturens utbredning och stabiliteten efter operationen. De följande 6 månaderna ska inte hälen belastas extremt, men aktivitetsnivån kan ökas gradvis. Nya röntgenundersökningar sker i regel efter ca 6 veckor, 12 veckor, 6 månader och ett år. Rörligheten i början kan förbättras betydligt med hjälp av särskilda hälavlastningsortoser.